I Sverige var det i början på 1800-talet stor efterfrågan på privatporträtt och ämbetsmannaporträtt. På så vis framkallades en industri på porträttmålning. I dessa porträtt blev prägeln avlöpande bandpåfallande och det personliga inslaget blev allt svagare. Det var ingenting nytt med sådan industri, men ju större välståndet blev inom borgerligheten desto mer blev den spridd i allt vidare kretsar. En mängd konterfejare ägnade sig under 1820-, 1830- och 1840-talen åt att omvintrarnai sina ateljéer efterschablonmåla herrar i frack eller uniform eller damer i klänningar och frisyrer efter sista modet. I dessa porträtt var allt omsorgsfullt målat, men inte så konstnärligt utformat och där saknades alltidanletsdragen.
Istället för anletsdragen på duken lyste dukens yta tomt uttryckslös. Under denvarma årstidenfor dessa porträttörer sedan runt i landet med stort bagage av färdigmålade landshövdingar, biskopar och överstar och deras hustrur, alla utan ansikte. Under sin resa for konterfejarna från landshövdingeresidens till landshövdingeresidens, från biskopsgård till biskopsgård, från översteboställe till översteboställe och satte in de önskade anletsdragen i de tommaansiktsovalernaoch kompletterade kläderna med lämpliga ordenstecken, broderier och smycken. För dessa målare fanns ingen konstnärsoro, tveksamhet eller villrådighet.
Exempel på konstnärer som haft titeln konterfejare ärDavid Klöcker Ehrenstrahl, hans elevDavid von Krafftoch dennes elevGustaf Lundberg. Under denna tid var några av de främsta porträttmålarnaPer Krafft den yngre,Fredric Westin,Johan Gustaf Sandberg,Olof Johan Södermarkoch senareUno Troili. En mycket anlitad porträttmålare varCarl Peter Mazeroch av samtiden räknadesCarl Johan Fahlcrantz(1774–1861) som en avlandskapmålerietsstora konstnärer. Per Krafft, Johan Gustaf Sandberg och Fredrik Westin blev alla i sinom tid professorer vid Konstakademien.
I början av 1800-talet gjordeCarl Peter Lehmanntusentals porträtt i samma stil. Han målade allt, även mytologiska ämnen och norska landskap. Sammanlagt skall han ha utfört omkring 4800 porträtt.[1][2]I ett verk om svensk porträttkonst avBoo von Malmborg, konsthistoriker och genealog, finns en kort biografi där det bland annat står: "För att hinna med alla uppdragen arbetade Carl Peter Lehmann i en ganska summarisk stil med schablonerade dräktmönster och kunde t.o.m. göra direkta avtryck av spetsmönster. Det finns även uppgifter om att han, som andra konterfejare, vid sina resor medförde färdigmålade porträtt, där endast ansiktet återstod att fullborda. Bland Carl Peter Lehmanns porträtt i olja kan nämnas ett av ärkebiskopJohan Olof WalliniAdolf Fredriks församlingi Stockholm."[3]
Oljemåleri(lat.oleum,grek.elaion"olivolja"), teknik därpigment(färgpulver) blandas med oxiderandeolja, till exempellin-, vallmo- eller nötolja.
Oljefärgerkan läggas på så att de blir täckande eller genomskinliga (laserande), pastost eller tunt, utan att de flyter i varandra. Detta möjliggör fina valörer och övergångar. För att förlänga hållbarheten väljer manljusäktamålarfärger och på den färdigamålningenkan man applicera enfernissa.
De tidigaste kända oljemålningarna, daterade till 600-talet e Kr, har hittats i grottor i västraAfghanistan[1][2], även om referenser till användning av torkande olja i konstsammanhang finns redan hosAetius Amidenuspå 500-talet.[3]Från 1100-talet omtalas olja som målningsmedium i Europa,[3]men det är under renässansen det får sitt genombrott i den europeiskakonsten. Målningarna utfördes till att börja med påpannåer, en typ av trätavlor, sedan på linneduk, papp eller tunnametallplattor.
Oljemåleriets stora popularitet i Europa startade i början av 1400-talet bland flamländska målare. Brödernavan Eyckanvände en blandteknik av olje- och temperamålning, varefter oljefärgerna allt mera trängde ut de tidigare använda temperafärgerna och på1600-talethade det helt och hållet avlösttemperamålerietsom dominerande teknik även iItalienoch övriga Europa.[4]
Idag används oftast kallpressadlinoljavid tillverkning av oljefärg och olika varianter avdukellerpannåsom underlag för målning.
Det är möjligt att använda de flesta typer av underlag för oljemåleri, men de bör grundas för att ge ett jämnt och bra fäste och undvika senare skador. För detta används gärnagesso. Traditionell, limbaserad gesso fungerar bra på hårda underlag, men spricker lätt på en målarduk. Akrylgesso är flexibel och fungerar bra som grund på målarduk, även för oljemålning. En del oljemålare föredrar dock att förbereda duken medlim, traditionellt gjordpå kaninhudeller gjord på det i dag vanligare materialetpolyvinylacetat(PVA), alternativt ett särskiltakrylbindemedel, och därpå anlägga en oljegrund med krita, vilken ibland också kallas oljegesso.
Skicka ditt foto
få hem din tavla.
Handmålade tavlor i olja
Efter dina önskemål
Ge bort en unik målning
Söker du något att ge bort eller vill du bara ha det som inte alla andra har?
Tala om vilken stil du
tycker om och vad mer
som är viktigt för just dig så ska vi lösa det tillsammans!
